En värld full av pappor..

Pappa hit, pappa dit.

Liam springer glatt här hemma och skriker pappa, glatt konstaterar han att även en fluga är hans pappa, till och med hans badanka i hans badbalja (som han gärna besöker en eller två gånger om dagen för att riktigt försäkra sig om att där inte är vatten i den, till hans stora besvikelse) är hans pappa, maten som serveras på bordet är också den hans pappa, och nu till det bästa, även JAG mamman till vildingen är numera hans PAPPA! så, kort och gott. Vi lever i en värld full av pappor, välkommen till oss!

Ett liv med ett litet barn är verkligen underbart, ingen dag är den andra lik och för var dag som går gör vildingen något som gör att man inte kan annat än att le. Vissa dagar är sämre än andra, men även då kompenseras det av att vildingen endast är sig själv.

Nu har både vildings mamma&pappa kommit underfull med att vilding är som en svamp, han suger upp allt som kommer i hans väg och han lär sig nya saker i raketfart. Trots sin ringa ålder är han klok, NEJ är som tidigare sagt ett återkommande ord hos oss, som säkert i alla barnfamiljer. Även om han inte än kan säga ordet NEJ hör man hur han i samma tonläge som vi använder det vid vissa tillfällen, tillfällen då vildingen inte får som han vill, tittut även ett nytt ord i ordlistan, och artig som han är, tackar han för allt. Ge han en sak han kommer tacka dig, ta en sak ifrån honom han kommer tacka dig, denna kloka lilla varelse kan även vara lite smått korkad :)

Med åldern kommer också olyckorna, tur har det inte hänt några allvarliga, bara det vanliga, trill på rumpan (Tack för kissfyllda blöjor), snubbel på sin fötter (otroligt svårt att hålla koll på två stycken), pannor som slår i bord och stolar (det är inte lätt när man inte riktigt vet hur lång/kort man är.) och vi har även lyckats med att göra en störtdykning ner från mamma och pappas säng, Resultat: mycket röd panna och näsa och en fin liten fläskläpp!.

Daniel, you mean the world to me!

Isvatten och Russin

Nu är förkylningar och öroninflammationer endast ett minne och blott, och detta tackar vi f*n för! Nu när denna dörr är stängd står vi med öppen dörr och välkommnar detta fantastiska vädret, som gör att Mamma och Liam kan spendera varenda vaken, Ibland sovande stund UTE,

I detta fina sommarvädret tänker väl alla att då spenderas väl tiden på stranden, ikke nej. Vi har skaffat bebispool så vi kan stanna hemma, mysigare så! Då min käre granne ringer och erbjuder en kopp kaffe och god frulle och mys med barnen kan man ju inte tacka nej! Liam sitter där på sitt golv och ser så förbryllad ut då mamma springer som en galen höna i hela lägenheten och packar väskan, trots vi bara ska en trappa ner behövs det utrustning för en hel militär anläggning. Med Liam på ena armen och väskan i den andra tar vi till slut oss hela vägen ner, när vi suttit ute ett ex antal timmar är det nästan outhärdligt så min underbare vän och granne kläcker idén om att ska vi inte låta barnen bada? Jovisst, till pojkarnas stora förtjusan åker den dära färgglada saken upp, och vad gör vi mer, JO Mammorna fyller den med vatten, spänningen stiger och man ser beundringen i pojkarnas ögon och lite hjälp fick vi på traven också två små bebis handtag erbjöds det. Men för att inte bli för långdragen, byter om till badbrallor och tar tag i grabbarna och slänger i dem, då jag varit lite skeptisk till denna idé då jag inte trodde liam skulle uppskatta halvfjonket vatten fick jag ju genast ändra mig. Bebisen njöt i fulla drag av detta underbara ting, men efter att mamma stoppat ner fingret i vattnet och kommit underfull med att detta halvfjonkna vatten nu var ISvatten och det underbara lilla livet numera såg ut som russin fick jag konstatera att det nu var slut badat för bebis del, efter detta fick jag veta vilket humör min lille vilding har.. har han inte varit arg innan, var han det då! Bebis kompis uppskattade dock inte vattnet alls och hölls sig ialla fall på en arms avstånd. skojskoj!

Det har varit full rulle hela veckorna och vi har inte spenderat mycket tid hemma, utan det är ut i det fina vädret och OJ vad vildingen gillar det! För var dag som passerar lika fort som den stod vid dörren så kan man nästan med blotta ögat se hur vildingen har växt, psykiskt och fysiskt. Varje dag lär han sig något nytt och varje dag lär han sin imponerade mamma något nytt, både om livet självt och om hur vildingen är som sin egen person, både på gott och ont!

Från att ha legat som en död fisk på golvet och sprattlat till mammas förtjusan till att nu resa sig och gå utmed möbler, vad mer står på tur att överraska sin mamma med? Jag vet som så att jag kan knappt bärga mig, allt bebis gör, gör hans mamma och pappa så stolta att vara just det, hans mamma och pappa! Känslan är större än livet självt.

Daniel, my light in the dark.