Pappa hit, pappa dit.
Liam springer glatt här hemma och skriker pappa, glatt konstaterar han att även en fluga är hans pappa, till och med hans badanka i hans badbalja (som han gärna besöker en eller två gånger om dagen för att riktigt försäkra sig om att där inte är vatten i den, till hans stora besvikelse) är hans pappa, maten som serveras på bordet är också den hans pappa, och nu till det bästa, även JAG mamman till vildingen är numera hans PAPPA! så, kort och gott. Vi lever i en värld full av pappor, välkommen till oss!
Ett liv med ett litet barn är verkligen underbart, ingen dag är den andra lik och för var dag som går gör vildingen något som gör att man inte kan annat än att le. Vissa dagar är sämre än andra, men även då kompenseras det av att vildingen endast är sig själv.
Nu har både vildings mamma&pappa kommit underfull med att vilding är som en svamp, han suger upp allt som kommer i hans väg och han lär sig nya saker i raketfart. Trots sin ringa ålder är han klok, NEJ är som tidigare sagt ett återkommande ord hos oss, som säkert i alla barnfamiljer. Även om han inte än kan säga ordet NEJ hör man hur han i samma tonläge som vi använder det vid vissa tillfällen, tillfällen då vildingen inte får som han vill, tittut även ett nytt ord i ordlistan, och artig som han är, tackar han för allt. Ge han en sak han kommer tacka dig, ta en sak ifrån honom han kommer tacka dig, denna kloka lilla varelse kan även vara lite smått korkad :)
Med åldern kommer också olyckorna, tur har det inte hänt några allvarliga, bara det vanliga, trill på rumpan (Tack för kissfyllda blöjor), snubbel på sin fötter (otroligt svårt att hålla koll på två stycken), pannor som slår i bord och stolar (det är inte lätt när man inte riktigt vet hur lång/kort man är.) och vi har även lyckats med att göra en störtdykning ner från mamma och pappas säng, Resultat: mycket röd panna och näsa och en fin liten fläskläpp!.
Daniel, you mean the world to me!
Liam springer glatt här hemma och skriker pappa, glatt konstaterar han att även en fluga är hans pappa, till och med hans badanka i hans badbalja (som han gärna besöker en eller två gånger om dagen för att riktigt försäkra sig om att där inte är vatten i den, till hans stora besvikelse) är hans pappa, maten som serveras på bordet är också den hans pappa, och nu till det bästa, även JAG mamman till vildingen är numera hans PAPPA! så, kort och gott. Vi lever i en värld full av pappor, välkommen till oss!
Ett liv med ett litet barn är verkligen underbart, ingen dag är den andra lik och för var dag som går gör vildingen något som gör att man inte kan annat än att le. Vissa dagar är sämre än andra, men även då kompenseras det av att vildingen endast är sig själv.
Nu har både vildings mamma&pappa kommit underfull med att vilding är som en svamp, han suger upp allt som kommer i hans väg och han lär sig nya saker i raketfart. Trots sin ringa ålder är han klok, NEJ är som tidigare sagt ett återkommande ord hos oss, som säkert i alla barnfamiljer. Även om han inte än kan säga ordet NEJ hör man hur han i samma tonläge som vi använder det vid vissa tillfällen, tillfällen då vildingen inte får som han vill, tittut även ett nytt ord i ordlistan, och artig som han är, tackar han för allt. Ge han en sak han kommer tacka dig, ta en sak ifrån honom han kommer tacka dig, denna kloka lilla varelse kan även vara lite smått korkad :)
Med åldern kommer också olyckorna, tur har det inte hänt några allvarliga, bara det vanliga, trill på rumpan (Tack för kissfyllda blöjor), snubbel på sin fötter (otroligt svårt att hålla koll på två stycken), pannor som slår i bord och stolar (det är inte lätt när man inte riktigt vet hur lång/kort man är.) och vi har även lyckats med att göra en störtdykning ner från mamma och pappas säng, Resultat: mycket röd panna och näsa och en fin liten fläskläpp!.
Daniel, you mean the world to me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar