En värld full av pappor..

Pappa hit, pappa dit.

Liam springer glatt här hemma och skriker pappa, glatt konstaterar han att även en fluga är hans pappa, till och med hans badanka i hans badbalja (som han gärna besöker en eller två gånger om dagen för att riktigt försäkra sig om att där inte är vatten i den, till hans stora besvikelse) är hans pappa, maten som serveras på bordet är också den hans pappa, och nu till det bästa, även JAG mamman till vildingen är numera hans PAPPA! så, kort och gott. Vi lever i en värld full av pappor, välkommen till oss!

Ett liv med ett litet barn är verkligen underbart, ingen dag är den andra lik och för var dag som går gör vildingen något som gör att man inte kan annat än att le. Vissa dagar är sämre än andra, men även då kompenseras det av att vildingen endast är sig själv.

Nu har både vildings mamma&pappa kommit underfull med att vilding är som en svamp, han suger upp allt som kommer i hans väg och han lär sig nya saker i raketfart. Trots sin ringa ålder är han klok, NEJ är som tidigare sagt ett återkommande ord hos oss, som säkert i alla barnfamiljer. Även om han inte än kan säga ordet NEJ hör man hur han i samma tonläge som vi använder det vid vissa tillfällen, tillfällen då vildingen inte får som han vill, tittut även ett nytt ord i ordlistan, och artig som han är, tackar han för allt. Ge han en sak han kommer tacka dig, ta en sak ifrån honom han kommer tacka dig, denna kloka lilla varelse kan även vara lite smått korkad :)

Med åldern kommer också olyckorna, tur har det inte hänt några allvarliga, bara det vanliga, trill på rumpan (Tack för kissfyllda blöjor), snubbel på sin fötter (otroligt svårt att hålla koll på två stycken), pannor som slår i bord och stolar (det är inte lätt när man inte riktigt vet hur lång/kort man är.) och vi har även lyckats med att göra en störtdykning ner från mamma och pappas säng, Resultat: mycket röd panna och näsa och en fin liten fläskläpp!.

Daniel, you mean the world to me!

Isvatten och Russin

Nu är förkylningar och öroninflammationer endast ett minne och blott, och detta tackar vi f*n för! Nu när denna dörr är stängd står vi med öppen dörr och välkommnar detta fantastiska vädret, som gör att Mamma och Liam kan spendera varenda vaken, Ibland sovande stund UTE,

I detta fina sommarvädret tänker väl alla att då spenderas väl tiden på stranden, ikke nej. Vi har skaffat bebispool så vi kan stanna hemma, mysigare så! Då min käre granne ringer och erbjuder en kopp kaffe och god frulle och mys med barnen kan man ju inte tacka nej! Liam sitter där på sitt golv och ser så förbryllad ut då mamma springer som en galen höna i hela lägenheten och packar väskan, trots vi bara ska en trappa ner behövs det utrustning för en hel militär anläggning. Med Liam på ena armen och väskan i den andra tar vi till slut oss hela vägen ner, när vi suttit ute ett ex antal timmar är det nästan outhärdligt så min underbare vän och granne kläcker idén om att ska vi inte låta barnen bada? Jovisst, till pojkarnas stora förtjusan åker den dära färgglada saken upp, och vad gör vi mer, JO Mammorna fyller den med vatten, spänningen stiger och man ser beundringen i pojkarnas ögon och lite hjälp fick vi på traven också två små bebis handtag erbjöds det. Men för att inte bli för långdragen, byter om till badbrallor och tar tag i grabbarna och slänger i dem, då jag varit lite skeptisk till denna idé då jag inte trodde liam skulle uppskatta halvfjonket vatten fick jag ju genast ändra mig. Bebisen njöt i fulla drag av detta underbara ting, men efter att mamma stoppat ner fingret i vattnet och kommit underfull med att detta halvfjonkna vatten nu var ISvatten och det underbara lilla livet numera såg ut som russin fick jag konstatera att det nu var slut badat för bebis del, efter detta fick jag veta vilket humör min lille vilding har.. har han inte varit arg innan, var han det då! Bebis kompis uppskattade dock inte vattnet alls och hölls sig ialla fall på en arms avstånd. skojskoj!

Det har varit full rulle hela veckorna och vi har inte spenderat mycket tid hemma, utan det är ut i det fina vädret och OJ vad vildingen gillar det! För var dag som passerar lika fort som den stod vid dörren så kan man nästan med blotta ögat se hur vildingen har växt, psykiskt och fysiskt. Varje dag lär han sig något nytt och varje dag lär han sin imponerade mamma något nytt, både om livet självt och om hur vildingen är som sin egen person, både på gott och ont!

Från att ha legat som en död fisk på golvet och sprattlat till mammas förtjusan till att nu resa sig och gå utmed möbler, vad mer står på tur att överraska sin mamma med? Jag vet som så att jag kan knappt bärga mig, allt bebis gör, gör hans mamma och pappa så stolta att vara just det, hans mamma och pappa! Känslan är större än livet självt.

Daniel, my light in the dark.

Dundermedicin

Ja, inte nog med att mamman blir sjuk, vad tror ni hon gör? ja ni gissade rätt. Nu är det lillemans tur, och tro det eller ej, han är lika road av sina egna nysar som han var av mammans hans! Tyvärr som en liten knatte på 8 månader som han är, slår förkylningen till som en käftsmäll på den stackars pojken, hög feber, rinnande näsa, och öroninflammation märk mina ord I BÄGGE ÖRONEN. Men vad gör man, antar att detta tillhör som småbarnsfamilj. Som min underbara kloka pappa brukar säga, Det är varken första eller sista gången.. Brukar dock inte alltid vara så roligt att höra. MEN klok som JAG är, förstår jag vad han menar.

Har insett att min son och det underbara stickiga gröna gräset har ett speciellt förhållande till varandra, det är någon sorts HatKärlek. Att vara ute med lilleman är en fröjd för ögat, att se den stora upptäckarlustan han har komma fram och hur han iakttar varje liten grej som händer runt omkring honom, hur en fågel flyger förbi, hur det blåser i buskarna och alla andra saker som sker.. Är det ändå gräset som har hans största uppmärksamhet, med sådan koncentration kan han sitta på en filt och försöka komma fram till vad det egentligen är och den STORA frågan, Tycker jag egentligen om gräset eller tycker jag det är lite för läskigt för att ta mig framåt? Visserligen till mammas gillande, jag vet var jag har han! så länge filten finns som en skyddande platta under rumpan och jag mot förmodan håller mig på filten så går det jätte bra att sitta och småpilla och smaka lite på det här konstiga men ack så sköna gröna täcke, men för att komma till saken, Lillvildingen kan ju inte sitta still på rumpan allt för länge, då börjar dom där myrorna i rumpan att sätta fart och ut far det på gräset med en väldans fart och leendet långt utdraget så dom båda små bebiständerna sticker fram tills han kommer på vad han ställt till med, och det underbara leendet blir till en sån där tråkig ledsen min och han blir alldeles förtvivlad och undrar var filten tog vägen. Nog för att barn är förvånansvärt kloka men oj vad dom även kan vara förvånansvärt dumma, men för de vuxna som sitter och iakttar dom små liven är det otroligt roande.. det är underhållning på annans bekostnad.

När vi flyttade från vår trånga lilla etta strax innan Liam föddes till vår stora trea, flyttade vi av orsaken att Lilleman skulle få ett eget rum, på köpet fick vi fina grannar även hon med en liten fin minivilding, att se dessa småliv växa upp och tillsammans sitta och leka på en filt på gräsmattan är obeskrivligt.. önskar man kunde förstå vad dessa barn pratar om. Önska går ju!

Daniel, Min klippa att luta mig mot.

den ena saken efter den andra...

Förkylningar, feber, ny tandabissing, getingstick och att för första gången lämna hemmets trygga vrå och bege sig på galej utan mamma och pappa!

Få ord som beskriver de upplevelser vår underbara lilla vildning haft den senaste veckan, Vissa roliga andra dock inte det.. Som man vet så med sommaren kommer alla dessa småkryp som kan orsaka en så mycket hemskt. GETINGAR är det jag pratar om, AJAJ på vildingens rygg. Men tur i oturen, nu vet vi att han inte är allergisk. Tur att man som person kan tänka positivt även i det negativa.

& med sommaren kommer också denna eviga förkylningen, när ni läser ser jag hur ni framför er lutar huvudet åt sidan och ÅHH stackars lille vilding, men ack nej, det är MAMMA som springer här hemma med röd näsa och 11 längs med läpparna. Snyt, snyt, Host Host. Till bebis förtjusan, han nämligen älskar när det kliar så där outhärdligt i mammas näsa så hon nyser hejvilt, han viker sig dubbel av grin och bara sitter på helspänn inför nästa stora nysunderhållning. Lite roar detta underbara liv.

Ännu en tandabissing håller nu på att titta fram i det blodröda tandköttet bredvid den andra tandan som faktiskt nu syns då lilleman ler! Dock går den tanden inte riktigt lika lätt som den första, lilleman vaknar nattetid har AJAJ och varm i pannan, febern upp i rumpan för att kontollera temperaturen, konstaterar att bebis har lite hög temp så det är bara att ladda inför en sömnlös natt med många timmars prat, skratt och tårar. Men vad gör man inte för sitt lilla liv.

Nu har lilleman sovit hemifrån for the very first time, Det var mormorn som fick detta otroliga ansvaret om min vilding och det gick galant.. Och varför slår det inte fel? Mormor ger bebis välling vid halv 8, snark han sover som en stock direkt och slår inte upp de blå förrän halv 7 morgonen där på, lyxlyx!

Daniel, you rock my world.

Vems gener har han?

En fråga som jag ställer till mig själv varje dag, Vems gener har ungen? Vildingen har blivit välsignad med två föräldrar som ÄLSKAR att sova både på morgonen, kvällen och gärna en liten nappi på dagen, men de här föräldrarna till lillvildingen har blivit välsignad med ett barn som är raka motsatsen! Livet kan då spela ett spratt med en! :) det är bara att suck it up och ta det för vad det är, och ja, man vänjer sig! Men egentligen är det inte det som är mysteriet.. utan det är att bebis kan bli trött en timme INNAN läggning, men trots detta har han inte somnat förrän en timme EFTER läggning, och tro mig när jag säger att det är ingen rolig vilding då han är trött!
Men som jag så klokt har insett så är det inte bebisen som får anpassa sig efter oss, utan VI som får anpassa oss efter bebis och någonstans där inne i den här lilla bebis hjärnan vet dom det och utnyttjar det till fullo!

Jag har konstaterat att min son är en väldigt klok liten varelse och varje dag förvånar han mig med hans sätt att se och lära sig saker. Att en lampa är en lampa, men bara den på hans rum. Ingen annanstans! Att allt i vår lägenhet och mer därtill är PAPPA. Om man sätter munnen mot mammas axel eller någon annan kroppsdel och blåser, låter det roligt. Att klappa händerna är det roligaste som finns och att bebis dessutom VET vad det är! Att om mamma frågar var pappa är, kollar jag stolt mot tv:n eller fotöljen som är pappas trogna plats i vårt hem!

Vildingen har aldrig långt till ett skratt eller leende.. och var gång det känns tufft eller jobbigt hemma, tar man ett titt neråt på den underbara varelse som springer över ens nakna tår och skriker och gapar av lycka och ser hur han förgäves försöker nå fjärrkontrollerna vid bordet så kan man inte annat än att le och känna en sådan stolthet och kärlek till detta barn.

Sambon kom precis in spatserande i rummet med Liam på armen och utbrister: Man kan inte prata i telefon med Liam i knäet. Där står Daniel med allvar i ögonen och beklagar sig och försöker med gester och rörelser visa hur det såg ut då Liam gjorde allt för att pappa inte skulle prata i den dära saken utan bara ägna sig åt honom eller kanske till och med dela med sig lite av telefonen till vildningen. Allt jag hörde var att Liams ben och huvud var på samma ställe, nämligen Daniels axel, då jag egentligen inte lyssnade på Daniel vet jag inte hur detta gick till, jag hade bara ögon för Liam.. Att se Liam i ögonen när pappa försöker berätta är underbart, man ser hur Liam vet att det är han vi pratar om och man ser hur han stolt drar på smilbanden och är så nöjd med sin insats!

bvfggg g hhk jkjkkkkkkl,uiikkooipoool / En hälsning från huvudstjärnan själv.

Daniel, all min kärlek till dig.

Nej...

ett återkommande ord i familjen Edgren, Vildingen har börjat testa alla gränser som existerar vilket resulterar i Nej Liam, ta fint, gör inte så, akta det & nu har ungen efterapat mamma och pappa och skäller på oss när han inte får som han vill, men som dom säger .. What goes around comes around. Att skälla på mamma och pappa är en fin egenskap i min lillavildings liv, även att skratta, timtals. mest hela tiden, han utforskar alla sorters humör och ljudnivåer och det vänder lika fort som det kom, högt-lågt, glad-ledsen..!

Helgen har passerat lika fort som den stod vid dörren och det är ännu en söndag, trots mammaledighet är det alltid något alldeles speciellt med att fredagen är här... har haft lite kaffegäster och varit kaffegäster denna helg och jag måste ge min lilleman mycket beröm, från att ha varit väldigt försiktig och rädd för andra varelser som inte är hans mamma och pappa till att hoppa på första bästa som sträcker ut armarna för att känna på den lille killen, gladeligen lämnar han mammas trygga famn och ger sig ut i en främmande värld alldeles på egen hand, utan att ens vända sig om och se efter sin mamma. sorgligast tycker nog mamma det är..

Tandabissingen har nu gett sig tillkänna även för ägaren av den, men inte på det mest trevligaste sättet, om dom säger att första intrycket är avgörande kommer Liam ALDRIG tycka om sina, den "bet" nämligen han i fingret, ajaj och tårarna strömmade ner för hamsterkinderna. Och inte nog med det, man ska borsta den också, Inget roligt alls.. varken för mamma eller Liam. Inget ska in i hans mun som han inte själv stoppat in, och då blir det för mamma att luras lite, låtsas att det är bebis som borstar själv, MAGI!

Man lär sig något nytt varje dag.. så sant som det är sagt..

Det går över en natt och nu kan bebis sätta sig själv från mage till rumpa. Mäkta stolt!

daniel, mannen i mitt liv.

Rookie, I guess!

Då har man gett efter och skaffat sig en blogg, OJ! Den är tillägnad min underbare son, stjärnan i vår familj... han som förgyller min annars så gråa och trista vardag med all sin glans! Han har nu kommit upp i ålder, hela 7 1/2 månader! Då ställs allt på ända och inget är som det brukade vara. I vår värld finns inget som heter ligga på en filt på golvet och så snällt ooch fint kolla på sitt dyrt införskaffade babygym, som förresten inte var så kul alls! Nu är det hela vakna dagar med stim och stoj och undringar, hm var kröp lillvildingen nu då? Han hittas under ett bord, eller stol eller annat liknande med ett leende som hade utan öron gått hela vägen runt huvudet, och det är middagar med bitar i och tuggtuggtugg, för nu har vildingen fått tandabissing.. Trots detta kaos, kladd och gnälleri, ÄLSKAR JAG varje sekund av mitt liv som mamma.


Bye for so long.

All min kärlek till min Man och Son.