Nej...

ett återkommande ord i familjen Edgren, Vildingen har börjat testa alla gränser som existerar vilket resulterar i Nej Liam, ta fint, gör inte så, akta det & nu har ungen efterapat mamma och pappa och skäller på oss när han inte får som han vill, men som dom säger .. What goes around comes around. Att skälla på mamma och pappa är en fin egenskap i min lillavildings liv, även att skratta, timtals. mest hela tiden, han utforskar alla sorters humör och ljudnivåer och det vänder lika fort som det kom, högt-lågt, glad-ledsen..!

Helgen har passerat lika fort som den stod vid dörren och det är ännu en söndag, trots mammaledighet är det alltid något alldeles speciellt med att fredagen är här... har haft lite kaffegäster och varit kaffegäster denna helg och jag måste ge min lilleman mycket beröm, från att ha varit väldigt försiktig och rädd för andra varelser som inte är hans mamma och pappa till att hoppa på första bästa som sträcker ut armarna för att känna på den lille killen, gladeligen lämnar han mammas trygga famn och ger sig ut i en främmande värld alldeles på egen hand, utan att ens vända sig om och se efter sin mamma. sorgligast tycker nog mamma det är..

Tandabissingen har nu gett sig tillkänna även för ägaren av den, men inte på det mest trevligaste sättet, om dom säger att första intrycket är avgörande kommer Liam ALDRIG tycka om sina, den "bet" nämligen han i fingret, ajaj och tårarna strömmade ner för hamsterkinderna. Och inte nog med det, man ska borsta den också, Inget roligt alls.. varken för mamma eller Liam. Inget ska in i hans mun som han inte själv stoppat in, och då blir det för mamma att luras lite, låtsas att det är bebis som borstar själv, MAGI!

Man lär sig något nytt varje dag.. så sant som det är sagt..

Det går över en natt och nu kan bebis sätta sig själv från mage till rumpa. Mäkta stolt!

daniel, mannen i mitt liv.