Då har man gett efter och skaffat sig en blogg, OJ! Den är tillägnad min underbare son, stjärnan i vår familj... han som förgyller min annars så gråa och trista vardag med all sin glans! Han har nu kommit upp i ålder, hela 7 1/2 månader! Då ställs allt på ända och inget är som det brukade vara. I vår värld finns inget som heter ligga på en filt på golvet och så snällt ooch fint kolla på sitt dyrt införskaffade babygym, som förresten inte var så kul alls! Nu är det hela vakna dagar med stim och stoj och undringar, hm var kröp lillvildingen nu då? Han hittas under ett bord, eller stol eller annat liknande med ett leende som hade utan öron gått hela vägen runt huvudet, och det är middagar med bitar i och tuggtuggtugg, för nu har vildingen fått tandabissing.. Trots detta kaos, kladd och gnälleri, ÄLSKAR JAG varje sekund av mitt liv som mamma.
Bye for so long.
All min kärlek till min Man och Son.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar